Getter

Något fruktansvärt har hänt….

Igår hittades Karin, en av våra fyra getter, liggande död i hagen med uppsliten hals. Brutalt dödad av ett lodjur. Detta blev bekräftat av länsstyrelsens besiktningsman samma dag. Detta hände någon gång mellan ca klockan 15-20 under lördagen den 7/12.

KARIN

Det var inte så många dagar sedan som jag fotograferade getterna ute i sin stora härliga hage när den första snön precis hade kommit. Jag passade då på att sträcka upp alla trådar, kontrollera stängslet efter stormen Sven, och visade den nya bocken runt i sin nya hage. På fredagen släppte jag ihop bocken med Berit och Karin och allting gick jättebra, så de fick gå ut tillsammans i hagen även på lördagen. Karin var lite tveksam till att följa med ut till hagen denna morgon. Kanske kände hon på sig att något skulle hända? Kanske hade lodjuret smygit omkring runt hagen dagen före? Men med lite lock och pock och pellets så fick jag med mig henne ut i hagen till slut och de började äta sitt hö i hagen och allt var frid och fröjd. På eftermiddagen vid 15-tiden tog jag bilen och körde upp till stallet för att hämta verktyg och då såg jag att Karin stod i hagen på en sten som de brukar gilla att stå på. Dagen ägnades åt stängsling på gethagen hemmavid för att kunna flytta dit två av mina getter, Bäbis och Greta, som inte ska gå tillsammans med bocken denna vinter. Den ena är för gammal och den andra är för ung för att få killingar just nu. Vid nio-tiden på kvällen knatade jag upp till stallet igen för att ta in getterna i natt-boxen. Men något kändes fel redan när jag passerade hagen – för det var helt tyst. Vanligtvis brukar de bräka när de får syn på mig. Nu stod där bara två tysta getter och tryckte vid grinden, det var Berit och bocken Torsten. Men någon Karin syntes inte till! Jag ropade och lockade och lyste med pannlampan för att försöka se i mörkret. Men ingen Karin…. Jag tog in de andra getterna och ringde på hjälp från sambon för att börja leta i hagen. Med ficklampor och hund försökte vi leta i nästan två timmar, men ingen Karin någonstans. Vi bestämde oss för att avbryta letandet och fortsätta på morgonen i dagsljus. Termometern kröp ner till 13 minus och hoppet att Karin var vid liv tynade sakta bort. Det är inte likt getter att rymma ifrån varandra på det sättet. Om de rymmer, då rymmer de hem till stallet eller till människor. De försvinner inte bara sådär på egen hand…Då är det något allvarligt som har hänt. Läs mer

Annonser
Categories: Djur, Getter, Rovdjur | 2 kommentarer

Den första snön!

Idag har getterna presenterats för vinterns första snö!

Den nya bocken Torsten som är född i våras blev inte märkbart bekymrad över snön utan pulsade glatt med mig och Berit runt i hela gethagen på en liten promenad. Torsten är inte ens fullvuxen men jag tycker nog att han beter sig som en riktig bock redan nu. Inte bara det att han uppvaktar getterna frenetiskt, som sig ju bör, utan också det att han verkar ha lite mera… integritet och pondus än de andra getterna. Han är envisare, mer dominant, mer glupsk än de andra getterna. Och han verkar inte alls ha samma desperata flockbundenhet som de andra getterna, utan verkar vara lite mer självständig. Jag hoppas att han kommer växa upp till en bra flockledare och pålitlig patriark i getflocken. 🙂

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Categories: Djur, Getter | 1 kommentar

Vi har blivit med getabock!

Det senaste på djurfronten här hemma att det numera flyttat hit en livs levande getabock!

Han ska bli pappa åt nästa års killingar, om allt går som planerat! Välkommen säger vi till TORSTEN! 🙂

1474573_183697281833024_946300816_n

Categories: Djur, Getter | Lämna en kommentar

Gissa vad som hänt här då!

Karin har nedkommit med en bedårande söt liten getflicka! Jag fick vara med och hjälpa henne under förlossningen eftersom killingen kom med bakbenen först och det gick lite trögt. Men allting gick jättebra och Karin är så rutinerad och duktig. Karin är en jätteduktig mamma och tar väldigt bra hand om sin lilla killing. Den lilla ska heta Greta. 🙂

Categories: Djur, Getter | 1 kommentar

Tallgrenar – det bästa mineraltillskottet som finns!

Image

Idag har getterna fått påfyllning av tallgrenar i sin hage. De förra åts upp rekordfort! De älskar att gnaga av både barken och barren från grenarna. Det bästa är att det är himla nyttigt för dem! Det innehåller i princip alla mineraler som getterna behöver, så om de får rikligt med tall så behöver man inte bekymra sig så mycket om övriga tillskott.

Mina getter får i allafall förutom tallgrenar även fri tillgång på salt med kopparberikning (vilt-saltsten), selenberikad saltsten, torkade brunalger och så lite Bio Promin-mineraler från AME-produkter (samma sort som hästarna får). De får fri tillgång på dessa saker så de väljer helt själva hur mycket de vill ha! När jag inte utfodrade alger så slickade getterna, framförallt Bäbis, betydligt mera på vilt-saltstenen. troligen beror detta på att alger innehåller en hel del koppar, så nu när de får fri tillgång på alger så minskar behovet att slicka på saltstenen. Jag har hört att det kan lindra en del led-besvär, och Bäbis är en get som har haft problem med knäppande knäleder i nästan hela sitt liv. Kanske finns det ett samband mellan detta och hennes förtjusning för att äta alger? Koppar är också något som förekommer rikligt i alger, och det är nyttigt att djuren får i sig eftersom svenska marker i regel inte innehåller så mycket koppar. Koppar kan användas som en förebyggande åtgärd mot White Line Disease (hos får och getter ofta kallad för klövröta, men även känt som bärrandsröta) (Källa: Pat Coleby, Naturligt lantbruk)

Selen är också något som ofta saknas i hö, men getterna kan få i sig detta både genom en selenberikad saltsten samt de hästmineralerna som de också får äta av, och så får de extra selen vid behov. Getter är överlag väldigt mineralkrävande djur. De äter naturlig mycket mineralrik bark, och lövsly och om man ger dem en diet på enbart hö så måste de oftast får någon form av mineraltillskott.

Categories: Djur, Getter | 2 kommentarer

Hästar och getter har det gött ute i hagen :)

Categories: Djur, Getter, Hästar | Lämna en kommentar

Så här tycker Bäbis om kravet på öronmärkning:

 

Och så här ser Berits öra ut just nu:

Det håller på att läka fortfarande, men som ni ser så kommer det bli ett öra som är klyvt på mitten pga sönderslitningen. Det rödbruna runt örat är inte intorkat blod, utan jodopax.

 

I övrigt går det bra med lilla Berit! Hon har lärt sig sitt namn och kommer springande i raketfart när man ropar på henne! 🙂

 

 

Kan också nämna att Doris och Bettan har fått ny ägare under helgen! De kommer få det bra hos en tjej som också har höns och grisar. Själv kommer jag försöka utöka getflocken till 4 individer, men då vill jag helst ha kulliga och snälla mjölkgetter/lantrasgetter.

Categories: Djur, Getter | Etiketter: , , , | 1 kommentar

Maj månad gick så fort…

Maj månad försvann i tröstlöst stängselarbete, sol, svett och tårar….

Men jag hann knäppa lite bilder under tiden som äppelträden blommade och fårnätet var halvvägs uppe. Så här såg det ut på gården:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Stängslingen är fortfarande inte klar. Men i dagarna står åtminstone EN gethage färdig! Om bara några dagar ska getterna äntligen få komma ut på heltid. Men stängslingen fortsätter. Det är flera fållor som ska göras i ordning innan det är klart. (Ha! Som om man någonsin blir helt ”klar” med något på en gård… i synnerhet inte stängsel till getter 🙂

Categories: Djur, Getter | Etiketter: , | Lämna en kommentar

Omorganisering i getflocken

Jag skrev ju tidigare att jag skulle hämta en ny killing till getflocken. Det gjorde jag också!

Hon heter Berit, eller BÄrit om man så vill! 🙂

Hon är en liten kullig lantraskilling av precis den typ av get som jag gillar. Hon och Bäbis verkar vara ganska lika i temperamentet också. Men det verkar däremot inte som att Doris har varit lika välkomnande mot denna killing. Kanske är det för att hon fattar att det inte är jag som är ”mamma” till den nya? Berits intåg i flocken verkar också ha satt igång en del gruff om ledarskapet. Nu är Bäbis blodig i pannan efter allt stångande med Doris senaste veckan, som trots allt har det lite bättre förspänt med sina horn som skyddar. Det är fortfarande Bäbis som är Frun i huset, men Doris försöker så gott hon kan att mäta sig och ifrågasätta ledarskapet ideligen, även om det är ganska små markeringar.

Jag har också märkt att Bettan, min lilla flask-killing har utvecklat sig till att bli en riktig turbo-get! Hon kanske får för mycket mjölk? Inte vet jag. Men hon får små glädjefnatt ibland då hon skjuter iväg som en kanonkula och får något som på värmländska lämpligen kallas för ”stöllryck”! Hon har ett väldigt livligt temperament, som jag sällan skådat hos getter, men som däremot är beryktat för att vara ”typiskt getter”. Hon hoppar på allt och äter på allt, med några få undantag, och hennes energi verkar aldrig ta slut! Dessutom är hon väldigt social mot människor. Nästan på gränsen till pinsamt. När man böjer sig ner för att knyta sina skor så kan man mycket väl ha en killing uppe på ryggen inom loppet av en halv sekund. Jag tror hon är själva urtypen av en get 🙂

Tråkigt nog så för detta också med sig lite baksidor. Idag har Bettans upptäckarlusta och smaka-på-allt-mani orsakat att hennes nya killingkompis Berits öra var helt sönderslitet. Troligtvis är det Bettan som har bitit i en av Berits öronmärken så att örat har gått sönder och märket ramlat bort…

 

Det var hemskt att komma ut och se hur örat såg ut på stackars Berit. Helt blodigt, varigt, sårigt, svullet och sönderslitet… Det var bara att börja försiktigt tvätta och desinficera den blodiga historien medan sambon fick hålla fast lilla killingen. Som om det inte räckte med att hennes första närkontakt med människa innebar en otäck håltagning av hennes stackars öron med tillhörande fasthållning – nu ska vi återigen tvinga oss på hennes stackars öron och våldsföra oss på dem, men den här gången inte utrustad med håltång, utan med jodlösning. Det kändes orättvist att vi skulle hålla på och tvätta och karva i det blödande och sönderslamsade lilla örat, när hon redan varit med om tillräckligt trauma från människor runt sina öron. Man gör det inte direkt enkelt för sig för framtida hantering eller behandling av djuren, i synnerhet inte kring deras öron, när man låter deras första möten med människor präglas av öronmärkningen och dess sviter. Vi lägger ner  ganska mycket tid för att få våra getter tama, eftersom vi anser det vara så viktigt för att förenkla all form av hantering och behandling, allt från avmaskning till akutvård(som idag), men också för att det självklart är trevligt med tama djur!

Lyckligtvis verkade inte Berit ta så illa upp av behandlingen. Hon har ju redan blivit ganska tam redan, och kommer på inkallning för att få godis ur handen och då går det jättebra att få klappa henne lite också. Hon får dessutom också dricka lammnäring samtidigt som Bettan, och de dricker ur flaskan båda två, så på sätt och vis är hon också en flaskkilling nu, och då går det ganska fort att bli tam! 🙂

Jag hoppas nu bara att såret på örat läker ihop hyffsat bra så att det inte bara blir slamsor som hänger, som jag sett att andra getter kan se ut efter att ha fått sina öronmärken avslitna av andra nyfikna getter. Det är ju inte direkt ett ovanligt problem att getter rycker av varandra öronmärken. Det aktuella märket som föll av var ändå en ganska smidig typ, den minsta storleken av plast. Men det hjälps inte när det finns ”klåfingriga” andra getter i närheten! Det är deras natur att undersöka saker med munnen, och särskilt killingar. Jag tycker det är ett otroligt stort djurskyddsproblem att man ska tvingas märka sina djur i öronen med dessa förbannade plåtar! Jag tycker det är vidrigt hur vi kan ha en lag som tvingar vissa djurägare att märka sina djur på det här sättet, men samtidigt låta vissa andra djurägare slippa samma märkning. Jag pratar här om skillnaden mellan vad som normalt betraktas som ”produktionsdjur” och ”sällskapsdjur”, och hur olika vi värderar dessa djur och deras eventuella lidanden. Om vi krävde av alla Sveriges hundägare att de skulle köpa håltänger och märkutrustning för att sätta otympliga lappar i öronen på sina hundar och katter så tror jag minsann det skulle bli liv i luckan. Man skulle prata om lidandet som det orsakar hunden att ha en ständig ”accessoar”, eller rättare sagt, två stycken accessoarer – en på varje öra ska en vuxen get ha! Man skulle definitivt prata om det uppenbara djurskyddsproblem i att ha yttre märken som sitter så dumt till att andra hundar vid lek eller allvar försöker bita och slita i varandras märken. Det skulle om inte annat bli en jävla massa spring till veterinären med infekterade hundöron och ilskna hundägare som vägrar gå med på regeltvånget.

Eller tänk er det här: En fint flätad och glänsande häst med mitt inne på en dressyrtävling, struttande omkring med stora gula lappar i öronen – hur skulle det se ut? Men framförallt, vad skulle ryttaren och hästägare säga om denna öronmärkningsregeln om den nu mot förmodan också skulle börja gälla hästar(som också mycket väl kan ingå i matproduktionen)? Jag kan se massor av förtvivlade små hästtjejer framför mig, när deras älskade små ponnyhästar inte längre har något utrymme kvar i sina söndertrasade små öron att fästa någon ny öronbricka i, att risken för tvångslakt är överhängande.

Ja, för det vet ni väl? Att en en myndighetsperson alltid har full rätt att omedelbart ta beslut om att avliva ditt djur på plats om den inte har godkänd identitesmärkning?

Det hjälper alltså inte bara med att skita i öronmärkningsreglerna. Det går hand i hand med ett överhängande hot om att få sina djur avlivade till destruktion så snart nån paragrafryttare får tillfälle att upptäcka dig och din laglösa djurhållning. Kanske när du är borta och handlar eller gör något ärende, så ligger hela din familj av sällskapsdjur, förlåt produktionsdjur, döda på gårdsplanen.. Det är så livet ser ut om du är djurägare till s.k ”produktionsdjur”. Det är det ständigt närvarande hotet.

—-

För övrigt så har jag beslutat mig för att omplacera Doris och Bettan. Jag ska ju satsa på kulliga getter av lantras har jag tänkt mig. Dessutom tänker jag försöka rädda Berits andra öra från sönderslitning, så nu går inte hon och Bettan tillsammans längre. Istället går Doris och Bettan för sig själva. Och Bäbis kan få vila sin blodiga panna lite…

Här kommer en länk till annonsen på de små huliganerna

Categories: Djur, Getter | Etiketter: , | Lämna en kommentar

En bild på mina två maskotar :D

Categories: Djur, Getter | Lämna en kommentar

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.