Den gångna helgen har vi ägnat åt att slakta av fem av våra cirka 13 ungtuppar. Det betyder att vi fortfarande inte är helt klara med slakten för i år.
Detta var första gången vi skött slakten helt själva. Jag är mäkta stolta över att vi klarade det så bra! Det var såklart jobbigast med själva avlivningsprocessen. Men det blev sedan också ganska trixigt med hanvterket efteråt för att ta vara på köttet eftersom ingen av oss kunde detta sedan tidigare. Allt var nytt. Vi lärde oss urtagning och plockning via informativa bloggar och bilder och videos på youtube, och sen gick det faktiskt riktigt bra för oss! Att tupparna haft ett bra liv vet vi, och det kan vi ha ett gott samvete för redan . Men det bästa med alltihop är att det kändes som om tupparna även fick ett bra avslut, eftersom vi fick till den s.k ”bedövningen” rätt och det gick mycket fort, så jag tror inte de hann märka något alls.
Under veckan har vi dessutom hunnit med att prova att äta lite av köttet och gjorde en mycket god currygryta på kycklingfilé och kycklingvingar. Visst kändes det annorlunda att äta sitt ”eget” kött, som man själv plockat ner från pinnen och tagit livet av. Det kändes mer sorgligt och vemodigt, men samtidigt bra och…. rätt. Fortsätt läsa