Och den där katten har man haft tillsammans med killingen!!

Herregud, jag är i chock!

Vi var precis ute på en get-promenad som vi brukar vara nästan varje kväll. Som vanligt brukar också katten Alfred (den stora hankatten) följa med på efterkälken och göra oss sällskap. Så även denna gången. Efter några hundra meters promenerande så hörs plötsligt ett djur-skrik bakom oss och när vi ser bakåt så verkar det som om Alfred har rykt ihop med något djur i sin egen storlek. Min första gissning var att han bråkade med en främmande katt, men när jag springer närmre så ser jag att det är något viltfärgat som han håller i ett stadigt grepp och biter över nacken, men som desperat försöker ta sig loss. Det visar sig vara….. en harunge!!!

Mycket visste jag om katter tidigare, men inte att DE JAGAR HARE!! Herregud!

Vad hände sedan? Jag rycker åt mig killingen som är påväg fram för att hälsa på denna kärvänliga katt, sparkar undan katten med foten varpå bytet hoppar iväg och Alfred tar upp jakten på den längre in i skogen. När han åter får tag på haren så fortsätter han med mordförsöket en stund till innan sambon rycker in och får tag på haren och får undan katten. Det var tyvärr lite för sent att rädda haren som var illa tilltygad och sargad över hela kroppen och den kunde knappt röra sig. Sambon slår ihjäl harungen genom att svinga huvudet mot ett träd. För att vara riktigt säker på att haren verkligen avlivades ordentligt så slog han den en extra gång varpå huvudet flyger av och landar på andra sidan vägen!Makabert värre. Och promenaden fick sig ett lite oväntat slut.

…. Jahapp.

Vad gör man egentligen i en sån situation?

Vi slängde liket och tog med oss katten och getterna hem igen. Synd på en sån söt liten harunge, men förhoppningsvis fick väl räven en god middag senare på kvällen.

Jag är fortfarande i chock! Jag visste ju att katten gillade småfåglar, möss och sork. Men jag kunde inte i min vildaste fantasi tro att han skulle ta kål på en harunge som är nästan lika stor som han själv. Snacka om ren troféjakt! Jag tar detta som en liten påminnelse om att man aldrig ska underskatta djurens starka instinkter, oavsett om det är ens egna små gulliga husdjur. Katter är rovdjur, och liksom hundar och vargar så är de slavar under sin mer eller mindre starka bytesdrift. De jagar och dödar inte för att de är hungriga eller för att göra naturen en tjänst och städa undan ”defekta” eller sjuka bytesdjur. De gör det för att de tycker det är kul och för att de drivs av sin okuvliga och djupt rotade jaktinstinkt. That’s it.

Istället för fotboja: husdjur !

Jag är trakasserad av tre stycken odjur! Monstermaffian springer framför fötterna på mig som snubbeltråd och kräver ständig uppmärksamhet. Försöker här freda mig själv med kompostgaller. Det var inte populärt! 🙂

Så söta så att det är kriminellt!

 

Musjakt!

Madicken har fångat sin första husmus i huset! Premiär!

Vi har många möss uppe på vinden. Jag vet det för jag hör hur det rasslar och hoppar och springer däruppe. De kutar runt i väggarna också…Jag tycker inte om det. Tidigare har jag fått en hel vintergarderob uppäten av möss, när jag var dum nog att förvara kläder på vinden. (och mössen hade en tydlig försmak för GoreTexförstärkningar på axlarna! vilket i princip omöjliggjorde fortsatt användning av dessa plagg som blev helt värdelösa och fick slängas…)

Alfred är ju ute varje vaken sekund så när han är inne så sover han mest och orkar inte jaga möss på vinden. Men Madicken däremot! Henne har jag släppt upp på vinden regelbundet sedan några veckor tillbaka, och för några dagar sedan så tog hon den första (såvittjagvet!) musen! 🙂 Hon sprang stolt ner till köket med musen mellan tänderna, släppte den på golvet och gick ifrån den för att gå och äta mat!

Ängsull blev överlycklig och tog över istället. Hon började såklart leka med den lilla stackaren på köksgolvet… Det är det här som är det värsta med att ha musjagande katter – de plågar ju ihjäl sina byten! Den stackars lilla musen kippade efter andan och var helt lamslagen medan den for runt på golvet mellan tassarna på Ängsull.
Jag orkade inte se på den hemska leken så jag tog med den ut och slog ihjäl den med en spade. Usch och fy. Det finns inga enkla sätt att döda. Men bättre göra pinan kort än att dra ut på eländet.

Ulla charmar alla

…Även Fredrik! 🙂

Det verkar om om Ulla blir fluffigare än Madicken i pälsen. Hon har världens mysigaste päls att stoppa ner näsan i. Vilken tur att jag kan göra det! (utan att få snuva! ) Hon är en ganska bestämd liten dam, och hon tycker inte om att bli lämnad ensam! Hon och Madicken har blivit som ler och långhalm och om man ser en av katterna så är den andra inte långt borta. Det verkar dock som om Madicken blir lite irriterad på Ullas eviga tjat om att leka hela tiden. Ulla försöker provocera fram lite bus genom att hoppa på Madicken och bita henne, men Madicken bara jamar besvärat och springer därifrån. Försöka duger ju. Snart är Ulla där igen och ska härja med henne. Madicken tycker inte att skojbråka är så kul. Hon är mer inne på utstuderade och psykologiska jakt-thrillers. Hon kan ligga och betrakta sitt ”byte” en mycket lååång stund och planerar noga sin framfart innan hon bestämmer sig för att attackera, medan Ulla är mer av typen ”luftakrobatik” och tycker det är jättekul att jaga vad som helst var som helst – i luften, på golvet,uppför trappen, nerför trappen, hitåt, ditåt och uppåt, neråt, gärna med en tvist! Hon kan alltså göra volter i luften i jakten på bollen/musen/vippan. Imponerande! 🙂

Så gillar hon att vara med mig överallt, nästan så att hon blir sur när jag går ut och stänger dörren. Då står hon och piper sådär högt så man tror att hon har klämt sig med tassen i en dörr! ….en grej som faktiskt hände förra veckan. 😦 Ajajaj, det var hemskt! Jag hade öppnat källardörren för att sedan stänga den igen, varpå en katt skrek hjärtskärande i högan sky bakom dörren i samband med att jag skulle börja stänga den.. I en sådan situation blir jag aningens panikslagen eftersom jag inte vet var det kommer ifrån eller varför i hela friden katten skriker så. Jag fick öppna upp dörren igen och bakom den sitter Ulla som fått loss sin tass ur glipan som blir när dörren är öppnad, och hon håller den bultande lilla tassen i luften och ser ömklig ut. 😦 usch vad rädd man blir när sånt där händer! Som tur var så skadade hon sig inte mer än att hon hade lite ont en stund, men sen tog det inte mer än två-tre minuter, så var hon igång och lekte full rulle igen! 🙂 puh..

Hon sitter med mig vid datorn också ganska ofta. Lustigt hur katterna lägger beslag på vissa ägodelar. Den här brevkorgen har blivit hennes säng. 🙂

Get-tricket

Fick premiärbesök här hemma av min kompis Åsa igår. Det var första gången hon skulle träffa mina katter. Jag berättade för henne att alla kattungar utom en hade flyttat hemifrån, så hon blev väldigt förvånad när hon kom in i köket och möttes av två kattungar och en större vuxen Alfred! ”Hade du sparat två kattungar kvar ur kullen?” Frågade hon. Fredrik skrattade ute i köket. Glad över att han inte är den enda som tycker att Madicken ser ut som en liten kattunge och har svårt att hålla reda på vem som är vem. Jag har inte tyckt förut att det är ett dugg svårt att se skillnad på Madicken och hennes kattungar, och tyckt att Fredrik överdriver när han säger att hon ser ut som en kattunge. Men nu börjar faktiskt Ängsull att bli så stor att hon närmar sig mamma i storlek! Jag undrar om lilla Madicken kommer bli ikappväxt av alla sina barn. Ängsull kanske kommer bli mycket större? Ska bli kul att se hur det utvecklas. 😉

Vi har gått mycket promenader med getterna sedan igår. Idag var vi ute på en längre tur och spanade in grannens hästar som hade en jättefin hage. På vägen hem så tappade vi bort oss i skogen och det slutade med att vi hamnade i grannens andra hästhage och hade gått i en stor cirkel inne i skogen. Jag skulle vilja ha en GPS! Det är kul att utforska nya vägar inne i skogen, men det är inte så kul att behöva gissa sig fram och inte veta vart man är någonstans och hamna helt fel. Fick i alla fall chansen att hälsa på en annan granne på vägen hem. Det var en trevlig dam som hade bott här i 40 år! Det är bra att ha getterna med sig när man vill ha kontakt med folk. De är bra isbrytare om man säger så 😉